Hollywood here I come......

Japp då vart det dags för en ny karriär, jag väntar på samtal från Jerry Bruckheimer eller Steven Spielberg skit samma vem som ringer först.

Medans jag sitter här och kramar telefonen så kanske jag ska berätta hur min valborgsmässoafton var.
Inte som de brukar vara, för en sådär 10-15 års sen, packad på bira och jäger och sönder brända fingertoppar pga av att man faktiskt trodde att det var fullt möjligt att få tag i sista korven inne i brasan som trillat av pinnen,utan att man skadade sig.
Och mycket riktigt gick det ju oftast till man vaknade upp nästa dag och insåg att man hade en smärtgräns...

Nåja hursomhelst, i måndags ringde en tjej som undrade om jag var intresserad att medverka som AT-läkare i en biofilm om Knutby morden för det ringa arvodet av 350 riksdaler. Wooooppppi!

Ja rollen verkade som klippt och skuren för mig då jag i stort sett redan är i samma bransch, tar hand om väldigt sjuka människor, så jag sa:

-Sure, jag gör det för konstens skull och troligtvis kan du inte hitta en bättre statist.......för dom pengarna.


Så sagt och gjort 12.30 möttes vi upp i södra stan, det var jag (stjärnan), en orakad skåning från Vinslöv lätt att mista för en uteliggare, en likblek pickle licker i militärgrönt linne, och en tjej vars föräldrar måste vara Kristina Lugn och Karl-Bertil Jonsson och till råga var hon konstnär?!
Jag och fröken Lugn skulle båda var AT-läkare ,hehe tänk er själva att se en Kristina Lugn kopia komma in i sjukrummet och säga:
-Jaaaaaaaa deeeeeeet hääääärr seeeeeerr iiiiiinteeee såååååå braaaaa uuuuut!
Och skåningen skulle vara en journalist från Expressen, vilket var passande då han redan såg ut som en vessla.
Lika passande roll hade fjollan då han skulle vara en skott skadad Daniel Linde, där sparade sminkösen en hel del smink han var ju redan likblek.

Tjejen som hämtade upp oss var av det nervösa slaget, och lyckades dåligt manöverera familjevanen som produktionsbolaget hyrt.
Var hon däremot lyckades göra var att hon skippade väjningsplikten och blev påsatt av en lastbil modell större, hon slängde sig ur bilen fullt övertygad att det var hans fel och hon hade minsann 4 vittnen i bilen som kunde intyga detta.
Själv satt jag längst bak i bilen och skakade på huvudet, snälla fråga inte mig om jag kan intyga att min chaufför vet hur man ska hantera en bil i city.

En timme senare med diskussioner med poliser och så var det äntligen dags för min filmdebut.
Inspelningsplatsen var ett sjukhus söder om stan, varav min roll var att följa med på ronden ledandes av en (riktig) överläkare, se med sympatiska ögon på fjollan nicka och gå ut ur rummet.
EEEEEEAAAAASSSSSYYY MONEY!

Vi hörs imorgon!