Blank!

Ja jo jag vet att det dröjer mellan inläggen, jag tror jag har gått och fått "writers block" en vanlig åkomma bland framgångsrika bloggare och författare.

Hehe!

Det har tydligen inte hänt vår stamkund författaren/jägaren som jag nämnde tidigare, för han och hans sambo var tillbaka tidigare i veckan och spisade på syltan.

De firade lite, då han precis avslutat en ny bok som tog honom nästan 4 månader att skriva.

Nu ska jag inte vara så elak som en tidigare bloggare gjort mot honom och lämna ut hans adress och portkod (just bara för att jag inte har en aning var han lever eller hans brevlåda).





















Så enligt annonsen ovan så är många ute efter att skada våran stora författare.

Kanske var det Manuel Cojones som jobbade extra som säkerhetsvakt i Norge!

Nåja hursomhelst denna kväll var ingen kioskvältar kväll, kändes som vilken annan kväll.

Ända tills mitt sällskap på det lilla runda bordet i hörnan, vilka bestod av 3 småmulliga luxhustrur från kvarteret i övre medelåldern ber om notan.

Under kvällen så försökte denne bloggare hålla en liten käck stämning med sällskapet.
Jag tilltalade dem "tjejerna" vilket oftast resulterar till ett litet fjortis fnitter och förhoppningsvis får dem att öppna plånboken lite också.

Men det jag fick var inte det vad jag väntat mig.

När jag levererar notan så nämner de vilken fantastisk måltid dom haft och servicen har varit lysande.
Jag tackar och säger det vanliga:
-Tack vad glädjande det var vänligt sagt!
(Damerna) -Vi hoppas dom tar väl hand om dig här!?
-Jodå det är så bra så!
(Damerna) -För annars har vi ett alternativ!
-F´låt?
Det enda svar jag fick var 3! stora finurliga leenden!


Och helt plötsligt kände jag mig som ett nyrakat lamm som förirrat mig rakt in i en vargflock.
Likblek förrutom rodnaden på kinderna smet jag från bordet, jag har aldrig känt mig naknare.
Man såg mig denna elegante viking som en liten bakelse med ett litet körsbär på huvudet.
SNUSKTANTER!
JAG ÄR LYCKLIGT GIFT!

SCHAS!


Eller så kanske de ägde en annan krog och ville att jag skulle ta över den, men då hade ju inte storyn varit lika komisk.

Efter denna traumatiska situation kom något positivt.

När jag för ett antal år sen serverade en av våra absolut största hockeyspelare genom tiderna (numera toffelhjälte) i Ace Venturas stad, fick jag igår sluta en familjecirkel genom att servera dennes far också.
Liksom som sonen fåordig men till synes väldigt sympatisk.




Avslutande fråga:
Varför måste alla göteborgare som kommer till syltan alltid hävda sig mot oss som bor i stor staden.
-Ja vi fråååån Göööteet har ju möcket bättre fesk än på ööstkusten!
(jaha och)!
Mindervärdes komplex=stanna hemma!
De hör generellt också till skaran Club Tipping of China.
F´låt det betyder med andra ord att de inte gillar att lämna något extra till oss uttorkade kameler.

Andra hedersmedlemmar är:
Finnar (om de inte e så packade att de inte kommer ihåg om de betalat eller inte, så då tar vi betalt igen just pga av de generellet inte tippar annars).
Danskar (samma som ovannämnda)
Italienare (tror väl fortfarande allt är värderat i lire och lämnar 4 kr på en 4 loppors nota)



Några som aldrig skulle få inträde i Club Tipping of China är:
Norrmännen (viva syttene maj)
Amerikanarna (thats my boy)
och hör och häpna ryssarna!
Nastrovje!

Ciao Bellos and Ballerinas