Det börjar komma syre i mina lungor igen, jag är nämligen inne på min sista vecka på syltan.
Tack och lov mardrömmen är snart slut, jag börjar se ljuset i tunneln, gräset är grönare på andra sidan osv osv.
Psykisk har augusti månad varit ett rent helvete att jobba på syltan med tanke på den nya regin som råder där och det ska erkännas att en gnutta främlingsfientlighet har ökats också.
När man har vigt halva sitt liv i denna restaurangbransch så har man lärt sig otroligt mycket om människor vett och etikett.
Det är nåt som nuvarande ägare inte har en aning om över huvudtaget, tyvärr.
Vissa tror tydligen att skitsnack, lögner och baktalande fungerar som motivation för att jobba hårt.
Men skit samma.
Måndagen började med korpen fotboll på sedvanligt vis kl 7.15, det var match mot serieledarna Krakel Spektakel.
Måste väl tycka att ett sådant namn inte inger allt för mycket skräck eller respekt men det fick vi snabbt käka upp.
Vårt anfall var obefintligt och likaså var vårt försvar, i mitten av andra halvlek stod 6-1 till Kraklarna vilket resulterade i en stor klump frustration.
Då råka jag lägga in en lite ful tackling bakifrån på deras främste målgörare och hans kommentar blev:
-Där rök dom njurarna!
-Billigt pris för en vinst mot oss, sa jag, det kunde ju varit en skallning a la Zidane istället.
Välkommen till korpen!
Som tur var spelade vi matchen utan domare.....slutresultat 7-1! Usch!
Kvällen följdes upp av en ordentligt knölad afton på syltan, ska nämna att de enda som jobbar kvar av ordinarie personal på framsidan är jag och chihuahuan i baren alla andra har, som råttor, lämnat det sjunkande skeppet.
Det resulterar i att det har kommit in nya talanger som ska läras upp, samtliga med taliban namn!!
Den ene virrigare än den andre.
Förmågan jag fick jobba med kallar vi för Marty, för han ser ut som en korsning av Marty Feldman och Mr Bean.
Tydligen bakom glasögat är det vaccumtomt, han verkar ha minne som en guldfisk för han insisterade att kalla mig Chief, Maestro eller Signore om och om igen fast jag presenterat mig 3! gånger.
Dessutom använde han bara 2 andra ord i sitt vokabulär vilket var Zuper och Fantastic med fransk accent. Annoying!
Tilläggas ska att man aldrig visste med säkerhet om han pratade med mig eller någon annan när man tittade på honom...
Den nye ägaren, Ali (å hans 40 rövare) är också en man av sällan skådat slag.
Vi, jag och chihuahuan, har en teori att Ali och den nye köksmästaren Smörodopolus, en grek som e komplett värdelös och tror att all mat blir bättre med 200 gram smör i varje rätt, funnit varandra på imkompentent.se via webbkamera.
Gemensamma faktorn för dessa herrar är att de båda påminner otroligt mycket om neandertalare just med tanke på deras lilla ordförråd också!
Till exempel så lyckades Ali komma ut med 2 tallrikar mat från köket en kväll.
Mat som vår stammis jägare/spion-riddar författare/vinconisseur med fru hade beställt, när Ali kommer fram till bordet inser han att han har ingen aning om vad det är för rätter han håller i handen så han tittar på sällskapet och sen på tallrikarna och bryter ut på bästa neantertalarmanér med en grymtning:
-Den här?! Samtidigt som han håller fram ena tallriken lite närmare gästerna.
Jägaren säger namnet på rätten han beställt, vilket inte hjälper Ali alls för han vet ju inte namnet på rätten ändå så han räcker ut andra handen och grymtar:
-Den där??
Jag var väldigt nära att kissa på mig av skratt när jag fick se jägarens ansiktsuttryck, han undrade nog var vi hade gömt kameran.
Lycka till med den servicen!
Ha det gött!
