Back in business!

Syltan har nu varit öppen i en dryg månads tid.
Och efter att varit 'utvilad' efter 4 veckors siesta så är allt tillbaka i sin normala trall.
Dvs gäster som har klara problem att förstå ordet fullbokat utan envist pekar på första tomma bord de ser och väser ur sig med en whiskyröst som fått Sven Wollter att låta som Sofia Källgren:
-Men det bordet är ju ledigt!

Eller gästen som fann nöjet att mönstra ihop sin egen rätt med råvaror som aldrig sett insidan av 'Syltans' kök.
När jag sen påpekade vänligt men bestämt att det tyvärr ej var möjligt då vi ej kan avvara personal för såna här specialbeställningar då vi ikväll är komplett fullbokade!
Då mumlar gästen besviket:
-Ni vill visst inte att man testar kockarna här?
-Men det är ju det ni inte gör?!

Gårdagens mest minnesvärda gäster var barnfamiljen bestående av 3 barn i 2-5 års ålder, föräldrar och morföräldrar.
Allt var lugnt tills en av döttrarna efter en timmes tid tröttnade på att vara på restaurang troligtvis pga bristande uppmärksamhet.
Så att få detta, så börja de hon att kasta lite pasta runt sig.
Mamman som trodde att hon skulle få avnjuta en 3-rätters meny med lite vin misstog sig snart.
Dottern började sen skrika och mamman hyssjade henne säkert 3 ggr i sekunden.
Men efter 10 min kamp fick mamman nog och skriker tillbaka:
-DU E HELT HOPPLÖS, HELT VÄRDELÖS!
Mamman vänder sig mot mig, högröd i ansiktet:
-Hon har förstört hela kvällen, nu tar jag denna VIDRIGA UNGE och går och vi tar maten med oss för nu får vi tydligen äta hemma.
Hon vänder sig till dottern:
-Jag vill inte höra ett ord till från dig, ut med dig härifrån!
Kvar står jag med skakande huvud.
Framtida men för dottern?
Återstå att se, men en sak är säker, barn får inte välja sina föräldrar!