Måndag 8.30
Huvudet värker (jo jag vet självförvållat).
Kylan biter som små irriterande aggressiva myrbett.
Snön faller så tätt att man inte ens kan se sin egen röda kran, och mini maffian drar åt 2 olika håll, tyghundar och katter, Findus och Nalle Puh, hela j-vla gosefabriken ska med till dagis.
Som tur är, är de iallafall klädda efter senaste Michelin modet medans en egen kropp vi det här laget har börjat strama till utav denna mysiga komplett iskalla morgon promenad på väg till dagiset.
Framförallt känner man att påsen en trappa ner har krympt så pass att familjejuvelerna känns som de har blivit vaccum förpackade, det är nu jag äntligen skulle kunna göra en Bee Gees cover rättvisa.....
Men i bakhuvudet böljar tonerna till ¨Innan allt försvinner¨.
För i detta kaos kommer de sköna minnena från gårdagens konsert åter.
Jag och mr Tuk-tuk skulle mötas upp inne på Cirkus, jag åker ut lite tidigare för jag behövde lösa ut biljetterna och medans jag står i kön så kommer HAN ut från loungen mannen, vars orkester har gett en så många sköna minnesstunder med deras helt unika sound.
-Hit me´kardan Bosse! är det första som kommer ur min mun.
Tack för alla goa låtar du gjort genom tiderna, har sett fram emot denna konserten väldigt länge.
-Åh tack, ja det ska bli kul ikväll, säger han på sin Pite dialekt.
Han glider smidigt iväg, gissningsvis lätt besvärad men skit i det det var en bra början på kvällen för mig.
Det är få människor som jag kan bli imponerade av när det kommer till celebriteter och Bo i Bo Kaspers Orkester är en utav dom.
Kanske inte riktigt lika stort som när mr Tuk-tuk efter en blöt vinprovning på Grand Hotel kommer på sig själv ståendes brevid Pele utanför hotellet, men nära.
Konserten var hel fenomenal, middagen innan på Cirkus var däremot helt KATASTROFAL.
I och med att de har ganska mycket konserter och shower där så hade de påpassligt skapat en ¨teatermeny¨ bestående bla av serrano skinka med parmesan och sparris till förrätt och kalvmedaljonger med murkelsås och rotfruktsterrin till varmrätt till det blyga priset av 395 riksdaler.
Tuk-tuk tog denna meny, själv valde jag att bryta loss från detta paket och tog en ¨västerbotten paj med löjrom och smetana¨ istället som förrätt.
Det visade sig vara ett smart drag då Tuk-tuks parmesan var sådär oaptitligt svettig som en parmesan inte får vara och serrano såg ut att ha lite torkade kanter.
Men det visade sig att detta var bara början på eländet, servitrisen vart tvungen att bli påmind 3! ggr att vi hade förbeställt vin till varmrätten.
Nåja sent om sides kom det in en mycket trevlig Pinot Noir från the land Down Under.
Kalvmedaljoner till slut var av det torraste jag ätit sen jag låg i lumpen och forcerade i mig korv med vita bönor i tomatsås när man låg ute på fältövning.
Murkelsåsen såg mer ut som något min polare i garaget skulle ha slängt ihop efter några manchego bitar, läs nästa stycke så förstår ni.

Så till Bo Kaspers säger jag TACK FÖR EN MYCKET TREVLIG KVÄLL, till Cirkus säger TACK men NEJ TACK!
Jag har en mus som bosatt i vårat garage och tuggat på allt den lilla jäkeln kommer åt och skiter desto mer.
Jaja, tänkte jag inte mer än att skaffa ett par fällor så går det problemet bort, TRODDE JAG!
Men tydligen är denna råtta, jag menar mus, medlem av Mensa för den har lyckas klara att rengöra samtliga 4! fällor från härlig intryckt manchego ost (ja jag tänkte att hans sista måltid skulle få vara en riktigt smarrigt) i plåten och trädspringorna på fällorna, snart går jag loss med älgstudsaren, tror jag eller får jag kanske försöka spöa honom i schack, vem vet.
Ha en skön måndag....puss